Conjugación del verbo regular 'disparar' en español en pretérito anterior de indicativo

 0    10 fiche    en brist
ladda ner mp3 skriva ut spela Kontrollera dig själv
 
Fråga español Svar español
yo [disparar]
1. persona singular, pretérito anterior, indicativo
börja lära sig
yo hube disparado
tú [disparar]
2. persona singular, pretérito anterior, indicativo
börja lära sig
tú hubiste disparado
él [disparar]
3. persona singular, pretérito anterior, indicativo
börja lära sig
él hubo disparado
ella [disparar]
3. persona singular, pretérito anterior, indicativo
börja lära sig
ella hubo disparado
Usted [disparar]
3. persona singular, pretérito anterior, indicativo
börja lära sig
Usted hubo disparado
nosotros [disparar]
1. persona plural, pretérito anterior, indicativo
börja lära sig
nosotros hubimos disparado
vosotros [disparar]
2. persona plural, pretérito anterior, indicativo
börja lära sig
vosotros hubisteis disparado
ellos [disparar]
3. persona plural, pretérito anterior, indicativo
börja lära sig
ellos hubieron disparado
ellas [disparar]
3. persona plural, pretérito anterior, indicativo
börja lära sig
ellas hubieron disparado
Ustedes [disparar]
3. persona plural, pretérito anterior, indicativo
börja lära sig
Ustedes hubieron disparado

Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.